Kinamedia nyhetsbrev #319
Summering av och svar på läsarfrågor om mötet mellan Xi Jinping och Donald Trump
Bästa läsare,
Som jag aviserade förra veckan så blir detta en specialupplaga av Kinamedia nyhetsbrev. Snarare än att bara referera mötet mellan Xi Jinping och Donald Trump, så utgör även frågor från er läsare en viktig del av innehållet.
Det var roligt att se ett stort intresse och många frågor. Innan vi går med att svara på dem, så tänkte jag ändå göra en kort summering av de viktigaste punkterna kring förra veckans toppmöte.
Inför mötet - som ägde rum torsdag och fredag - skrev jag artikeln “Försvagad Trump möter Xi Jinping i Kina” för Expressen, om maktbalansen inför mötet och oron kring eftergifter gällande Taiwan.
Jag var även med i TV4 och pratade om samma ämne, efter att Taiwan kommit upp redan under det första mötet mellan Xi och Trump:
Vid sidan av Kinas sedvanliga hot om Taiwan, så var bristen på konkreta resultat eller ens insikt om diskussionerna slående under toppmötets gång.
Uttalandena från de båda sidorna var relativt standard. Det hölls ingen presskonferens där frågor kunde ställas - och då Trump ändå fick frågor om Taiwan av reportrar så svarade han inte, trots att han annars är väldigt pratglad inför pressen.
Vi fick dock höra att Kina skulle köpa ett par hundra Boeing-plan. Även om USA försöker framhålla detta som en seger, så var antalet mindre än vad många hoppades på. Boeings aktie föll med drygt 8 procent på två dagar efter beskedet:
Många må ha dragit en lättnadens suck efter att Trump lämnat Kina utan att nämna Taiwan. Men som en klok analytiker här i Taiwan sade, så skulle han aldrig ha meddelat några eftergifter kring Taiwan på kinesisk mark. Det skulle ha sett för illa ut, även för Trump.
Eftergifterna kom istället nästan direkt efter att han lyfte.
I en artikel för Expressen i går med den talande rubriken “Trump säljer ut Taiwan”, så skrev jag närmare om hur Trump som första amerikanska president någonsin nu talar om vapenförsäljningen till Taiwan som ett förhandlingskort.
Detta skedde dels på Airforce One, dels i en intervju med Fox News som visserligen spelades in i Kina men sändes först efter att Trump lämnat landet.
I samma intervju motsatte han sig också öppet taiwanesisk självständighet, och sade att han inte är ute efter att resa 1 500 mil till Taiwan för att kriga för landet. Se hans kommentarer om Taiwan nedan, från cirka tre minuter in i klippet:
Ni kan alltså läsa min analys om dessa eftergifter i gårdagens artikel för Expressen. Vad som är förvånansvärt är hur lite Trump verkar ha fått i utbyte för denna helomvändning kring Taiwan.
Vid sidan av Boeing-planen så ska Kina även köpa jordbruksprodukter och ge licenser till några hundra amerikanska slakthus. Se nedan e lista från Vita husets hemsida över de ekonomiska överenskommelser som ingicks under mötet:
Detta är inte direkt några häpnadsväckande avtal. Vid sidan av dessa så ska det enligt Vita huset även instiftas en “Board of Trade” och en “Board of Investment” för att underlätta handel och investeringar mellan de båda länderna.
Detta är i sig besynnerligt. Ett av Trumps främsta budskap under valkampanjen var ju hur Kina utnyttjar USA ekonomiskt, och hur den amerikanska ekonomin måste lösgöra sig från den kinesiska. Vad ligger då bakom det faktum att Trump nu verkar vilja vara bästis med Xi, och utöka det ekonomiska samarbetet med Kina?
Inför toppmötet publicerade New York Times artikeln “Trump’s Shrinking Ambitions on China” som diskuterade just denna fråga. Texten påminner om hur USA tvingades backa i handelskriget i fjol, efter att Kina använt sitt monopol på sällsynta jordartsmetaller som ett handelspolitiskt vapen.
Den första punkten i ovanstående lista från Vita huset gäller just sällsynta jordartsmetaller. Möjligen används detta fortsatt som en hävstång av Kina, tillsammans med situationen i Iran.
Vad gäller Iran så verkar USA dock inte ha fått mer än ett uttalande från Kina om att man motsätter sig iranska kärnvapen och vill att Hormuz-sundet ska öppna. Alltså en upprepning av samma hållning som Kina hade redan innan mötet.
Då är förstås Trumps uttalanden om Taiwan desto mer värdefulla. Som jag skrev för Expressen i går, så har Kinas statliga medier och tjänstemän redan börjat använda dem i propagandasyfte. Dessutom har Trumps retorik redan nu börjat påverka taiwanesisk politik, inför lokalvalen här i november:
Förra veckans toppmöte var det första av upp till fyra möten som ska ske mellan Xi Jinping och Donald Trump i år. Nästa möte äger sannolikt rum den 14 september, eftersom Trump förra veckan bjöd in Xi att besöka USA detta datum.
Kanske är det därför som inte särskilt mycket konkret materialiserades förra veckan. Kina har nu en fortsatt hållhake på Trump. Det är enkelt att se Xi villkora sitt besök i USA med att inga nya vapenavtal med Taiwan undertecknas.
Givetvis har otaliga analyser kring såväl toppmötet som Taiwanfrågan skrivits sedan förra veckan. Om ni bara ska läsa en, så rekommenderar jag “Trump’s dangerous Taiwan gamble” av Brookings Institution.
Nu vidare till de frågor som ni läsare har skickat in de senaste dagarna!
Läsarfrågor
Tack så mycket för alla era frågor! Några av dem består av flera frågor snarare än en. Det är helt OK, och jag ska försöka ge ett så utförligt svar som möjligt utan att bli långrandig.
Se frågor och svar nedan i slumpvis ordning. En del frågor är lätt redigerade för att de ska bli enklare att läsa.
1 - Fråga från Dan Landsten:
Ses Trumps besök som kommunistpartiets största chans att förena Taiwan med fastlandet, med militär kraft om så krävs? Underförstått; Trump väljer att avstå från att hjälpa Taiwan.
Taiwans regering budgeterade nyligen 230 miljarder kronor till att stärka upp försvaret, hinner de rusta upp, t. ex med sjödrönare?. Vilka asiatiska länder kan tänkas välja att stödja Taiwan militärt vid öppen konflikt?
Denna fråga ställdes just innan Donald Trumps uttalanden om vapenaffärer som förhandlingskort och taiwanesisk självständighet. Som svar på frågans första del kan jag därför bara konstatera att Trump enligt sina kommentarer i intervjun med Fox News ger vid handen en stor tvekan att hjälpa Taiwan militärt.
Trumps besök ses sannolikt av Kina som en god möjlighet att öka chanserna att lägga beslag på Taiwan. Särskilt så här i efterhand. Dock inte nödvändigtvis med militär kraft. Snarare skulle jag säga att Trumps agerande ger Kina en ökad chans att ta kontroll över Taiwan på samma vis som med Hongkong, det vill säga genom ekonomiskt och politiskt inflytande.
Som hintas i den inklistrade tweeten från Yang Shuang-kun ovan, så gynnar Trumps kommentarer den pro-kinesiska oppositionen här i Taiwan. Vi har ett lokalval senare i år, och ett presidentval i januari 2028. Oppositionen kan peka på ett sviktande amerikanskt stöd för att övertyga väljarna om nödvändigheten att närma sig Kina.
Den särskilda extrabudget som nyligen antogs har debatterats länge. Regeringen föreslog drygt 370 miljarder kronor, men oppositionen använde sin majoritet i parlamentet för att skära ned budgeten kraftigt.
Pengarna räcker nu till de vapeninköp som planeras från USA, förutsatt att Trump godkänner försäljningen. Dessvärre uteblir de storsatsningar som regeringen vill gör på den inhemska försvarsindustrin.
Japan, Filippinerna och Australien kan tänkas stödja Taiwan militärt på olika vis vid en kinesisk attack. Sydkorea är gränsfall, men kommer fokusera på att hålla Nordkorea stången i ett sådant scenario.
Dock är det oerhört viktigt att påpeka hur inget av dessa länder kan förväntas ställa upp för Taiwan militärt, om stödet från USA uteblir. Trumps kommentarer urholkar därmed avskräckningen inte endast genom att skapa tvivel kring det amerikanska stödet, utan även grannländernas.
2 - Fråga från Elias Ek:
Kan inte Sverige och Europa börja sälja vapen till Taiwan?
Jo, det kan de rent tekniskt. Det skedde faktiskt fram till tidigt 1990-tal, men efter Kinas reaktioner mot framför allt Nederländerna och Frankrike så avslutades sådana vapenaffärer. Ingen i Europa har vågat sälja nya vapen till Taiwan sedan dess.
I Kinamedia nyhetsbrev #296 i början av december, så skrev jag närmare om denna fråga med en rapport från European Council of Foreign Relations som utgångspunkt. Där rekommenderas överföring av teknologi inom försvarsindustrin och produkter med dubbla användningsområden som en av de främsta åtgärderna Europa kan vidta för att avskräcka Kina från att attackera Taiwan.
Rapporten framhåller även att det inte heller finns några EU-förbud om generellt försvarspolitiskt samarbete med Taiwan, men att europeiska regeringar undviker även detta av rädsla för kinesiska straffåtgärder.
En viss uppluckring kan dock märkas. Storbritanniens regering gav 2022 licenser till brittiska företag att utvidga exporten av komponenter och teknologi till taiwanesiska ubåtar. Tyskland godkände 2024 export av radarsystem till Taiwans fregatter, och året därpå även motorer till landets ubåtsprogram.
Liberalernas riksdagsledamot och utrikespolitiska talesperson Joar Forssell föreslog våren 2023 att Sverige bör sälja alla vapen till Taiwan som landet vill köpa, inklusive stridsflygplan.
Det är alltså inget strikt förbud som ligger bakom att Europa inte säljer vapen till Taiwan. Det handlar främst om rädsla för kinesiska repressalier. Vilket förstås får det att framstå som ynkligt när europeiska politiker kritiserar Trump för att hålla inne med vapenförsäljnigen till Taiwan.
3 - Fråga från Lennart Mörner:
1. Kina meddelar att det är viktigt att Hormuzsundet är öppet för trafik. Menar man allvar och vilken förmåga har man att pressa Iran till det?
2. Har mötet med USA (och nån typ av ”deal”) ökat risken för Taiwan? Är risken militär invasion, ekonomisk utpressning, politisk förändring i Taiwan?
3. Blir Europa ännu mer beroende respektive närmar sig Kina pga mötet USA-Kina?
Det är svårt att veta vad Kina menar då man säger att Hormuz-sundet ska öppna igen. Hur, och till vilket pris? Som jag skrev för Affärsvärlden så tjänar man även på det av flera anledningar.
Liksom med Ryssland, så vill inte Kina heller se Irans ledarskap lämna pågående krig försvagade.
Den andra frågan har jag redan behandlat ovan. Jag kan tillägga en paradox, nämligen att detta minskar risken för invasion?
Den tredje frågan är prekär. Det fanns en tendens och tecken på att Europa skulle agera mot Kina. Men detta blir svårare nu, då USA visar sig opålitligt.
Det pågår alltid en dragkamp i Europa mellan olika aktörer som vill se närmare respektive mindre utbrett samarbete med Kina. Paradoxalt nog så har Trump kommit att gynna den sida som vill närmar sig Kina, då USA blir en alltmer opålitlig partner.
4 - Fråga från Susanne Berger:
Hur kan Xi Jinping vara så bekväm med att förödmjuka president Trump offentligt på ett relativt öppet vis, till exempel genom att ge honom en ”barnstol” bredvid sin egen större och högre stol? Vem är hans huvudsakliga publik? Och tror du att Trump förstod att han bokstavligen sattes på plats?
Var ser du som den allvarligaste effekten av att USA:s regering har minskat utrymmet för professionella diplomater och inte rådgivit med erfarna Kina-experter innan just detta besök - vad var det som stack ut för dig?
Hur kan och bör Europa reagera?
Frågan syftar på när de båda ledarna satte sig ned framför kamerorna i samband med deras möte i Zhonghnanhai, det bostadskomplex där Kinas högsta ledare lever och verkar. Som ni kan se av videon nedan, så är Xi Jinpings stolsdyna hög, hård och fast. Trumps däremot är låg och mjuk, vilket gör att han måste röra sig obekvämt:
Detta är en typisk härskarteknik inom kinesisk politik, där framtoning och signalpolitik spelar stor roll. Varför reagerade inte Donald Trump? Många minns säkert då han i realtid skällde ut FN efter noter i fjol för projektor och rulltrappa, i ett tal inför organisationens generalförsamling.
Att han inte regerade på stolen kan ha två anledningar. Antingen så märkte han det inte, eller så kände han att det kunde påverka mötet negativt. Trump var ju på förhand inställd på att skälla ut FN. När det kommer till Kina och Xi Jinping, så var han snarare i behov av god stämning på grund av sin försvagade position.
Den allvarligaste effekten av att erfarna, professionella diplomater har fått stryka på foten i Trumps regering, är utan tvekan uttalandena om Taiwan. Det hade aldrig skett under Joe Bidens ledning, och säkerhet inte heller under Trumps första presidentskap.
Europa bör enligt min mening försöka minska beroendet av både USA och Kina. man behöver inte rusa rakt in i armarna på Kina, bara för att Trump är auktoritär och opålitlig. Utvidga samarbetet inom unionen, med Japan, Kanada och Australien. För att bara nämna några alternativ.
Dessutom, visa ökat stöd för Taiwan och Ukraina!
5 - Fråga från Dan Fahrman:
Jag förstår inte varför är det så fruktansvärt viktigt för Xi Jinping att inkorporera Taiwan i Folkrepubliken Kina. En militär blockad eller rent av anfall skulle ju frysa ute Kina från ännu mer teknologi och handel med ”väst”.
Om jag vore Xi skulle jag bry mig mindre om Taiwan och stärka banden tilll EU och USA och skippa samarbete med lyd/skurstaterna Ryssland och Iran.
Jag förstår bara inte vad Xi håller på med. Är det långsinthet? Hur kan han släppa in Putin direkt efter Trump för att stärka samarbetet ? Putin har ju inget att erbjuda Kina i mina ögon.
Här är det viktigt att förstå hur många auktoritära ledare inte har samma tankemönster vi förväntar oss. Exempelvis var det få som trodde att Putin skulle attackera Ukraina, på grund av sanktioner och andra ekonomiska kostnader detta skulle innebär. Men han gjorde det ändå, eftersom det geopolitiska narrativet var viktigare.
En liknande förklaring kan appliceras på Xi Jinping och Taiwan. Dels handlar det om att rättfärdiga maktmonopolet med andra argument än de ekonomiska, i en tid då tillväxten minskar. Bara kommunistpartiet kan stå upp emot väst och åtgärda historiska oförätter som Taiwan, är narrativet.
Dels handlar det om personlig prestige för Xi Jinping. Genom att bli den ledare som “återförenar” Taiwan med moderlandet, så säkras han plats i historieböckerna bredvid Mao Zedong och Deng Xiaoping. Något som inte kan åstadkommas lika enkelt genom handel och teknologisk utveckling.
Det kinesiska ledarskap drivs vidare av en ideologi som bygger på att det USA-ledda internationella systemet är orättvist, liksom att de regler och standarder som satts upp av USA missgynnar Kina. Därför vill man ersätta det med sina egna definitioner och värderingar.
Ryssland är den kanske allra viktigaste samarbetspartnern i att motsätta sig och förändra den rådande västerländska världsordningen. Det är alltså från ett ideologiskt perspektiv, snarare än ett ekonomiskt eller teknologiskt, som vi måste se Xis omtanke om relationen med Putin.
6 - Fråga från Bo Arrhen:
Hur mycket uppskattas Kina subventionera sin exportindustri, och framförallt sin bilindustri ? Får och har bolag i väst verklig möjlighet att vinna upphandlingar i Kina? Hur lyckas Shein och Temu fortsätta leverera till Europa?
Kinas subventioner av exportindustrin är en bred fråga som ofta är komplicerad att räkna på. Det innefattar ju så många olika utgifter. Bidrag, skatteförmåner, förmånliga banklån, subventionerad energi, billig eller gratis mark och industriparker kan alla ses som subventioner även om alla inte traditionellt benämns som sådana.
I min rapport “Kina vill dominera Europas gröna marknader” för tankesmedjan EPHI i fjol så citerar jag en uppgift från forskningsgruppen Rhodium Group: Kina subventionerar företag inom högteknologiska sektorer med belopp som motsvarar 4,5 procent av deras intäkter, jämfört med ett genomsnitt på 0,69 procent inom OECD.
Men då räknas endast “konventionella industripolitiska verktyg” med, och inte hela det statligt kontrollerade finanssystemet. I samma rapport finns även en siffra gällande just elbilar och laddhybrider: enligt konsultbolaget AlixPartners så subventionerade Kina denna sektor med cirka 550 miljarder kronor 2016-2022.
Västerländska företag kan i teorin vinna upphandlingar i Kina. Men de gör det väldigt sällan, och detta är ett av deras största klagomål i enkäter från olika handelskammare och organisationer. Om du är ett västerländskt företag kan du dessutom glömma att vinna upphandlingar inom de många sektorer som numera klassas som “strategiska”.
Det har blivit dyrare och långsammare att handla via Temu och Shein i Europa. Detta försöker man förstås att motverkar genom att vara ännu billigare. Vi får se hur långt det räcker.
7 - Fråga från Janne A:
Det vore intressant att veta mer om hur folk, framförallt ungdomar, finner delaktighet och utvecklingsmöjligheter i landet nu? Har en bekant, som varit volontär som engelsklärare, mer ruralt i Kina. Han beskriver mycket starka klasshiearkier, i stort omöjliga att bryta sig ur. Finns en stark framtidstro, förtroende till ”makten”?
Ytterligare en fråga, hur har skuldsituationen utvecklats för Kina, kineserna? Det har varit rätt tyst om bostadskris och konkurser.
Framför kinesiska ungdomar känner sig pressade just nu vad gäller utvecklingsmöjligheter. Kinas tillväxt var stark i flera årtionden. Men nu har ekonmin redan blivit så stor att tillväxten måste minska, samtidigt som regimen i ökad utsträckning prioriterar nationell säkerhet framför tillväxtsiffror.
Detta gör det svårt för yngre att göra framsteg som sina föräldrar. Ungdomsarbetslösheten i Kina ligger nu på omkring 17 procent, och det inkluderar många som har tagit universitetsexamen. Då ska tilläggas att denna siffra var ännu högre för ett par sedan, innan man ändrade mätmetoderna för att den skulle minska.
Fastighetsbubblan har minskat konsumtionen och ökat ojämlikheten i Kinas ekonomi. Ökat fokus på exportsektor och automatiserade fabriker gör att statens investeringar inte skapar lika många jobb som tidigare. Det är av allt att döma inte lätt att vara ung i Kina i dag - även om det förstås är bättre än på Mao Zedongs tid.
Skuldkrisen fortsätter i det tysta, och är en stor anledning till att konsumtionen nu minskar. Tiotals miljoner kineser har bostadslån på mer äv vad deras fastigheter är värda, eller fick i värsta fall inte de fastigheter som de betalade för. Detta är ett sänke för hela ekonomi, och likaledes en anledning till att Kina nu satsar hårt på tillväxt genom tillverkning och export.
Författaren Frank Dikötter beskrev i en av sin böcker Kina som ett land där staten är rik, men invånarna fattiga. Det tycker jag sammanfattar den nuvarande ekonomiska situationen i landet på ett bra vis.
Tack för era frågor! Jag fick förvisso fler frågor om just Taiwan, men tog inte med alla eftersom svaret skulle ha blivit snarlikt.
Väldigt roligt med så många frågor i vitt skilda ämnen. Jag hoppas kunna göra detta igen i framtiden när det blir aktuellt. Varför inte i samband med den 14 september, då Xi Jinping besöker USA?
Veckans nyhetsbrev ligger utanför betalväggen och är gratis för alla att läsa. Överväg gärna en prenumeration på Kinamedia nyhetsbrev för att få en matig uppdatering om Kina och Östasien direkt till din inkorg varje måndag:
Stort tack till alla som har läst hela vägen hit. Och ett ännu större tack om ni delar detta nyhetsbrev med vänner och bekanta:
Allt gott,
Mycket intressant!
Mycket intressant!