Taiwan går till val #9
Kaos vid registreringen av presidentkandidater
Bästa läsare,
Förra veckan skrev jag här i nyhetsbrevet om hur oppositionen gått samman för att utmana regeringspartiet Democratic Progressive Party (DPP), efter att de två största oppositionspartierna Kuomintang (KMT) och Taiwan People’s Party (TPP) ingått ett avtal om att ställa upp tillsammans i presidentvalet 13 januari.
Men vilken skillnad en vecka kan göra. För sedan dess har några av de märkligaste scenerna i Taiwans politiska historia utspelat sig. Försök nu att hänga med i svängarna; för även om det inte är helt lätt så är det både oerhört komiskt och väldigt viktigt.
Efter det ovannämnda avtalet så var det meningen att KMT och TPP förra lördagen skulle träffas för att tillsammans meddela vem som blir president- respektive vicepresidentkandidat. Istället utlyste de varsin presskonferens för att förklara att de blivit osams om tolkningen av de opinionsundersökningar som skulle avgöra detta.
Förenklat så hade de båda parterna på förhand kommit överens om att “analysera” en rad mätningar för att utse ledaren för den gemensamma kandidaturen. Eftersom KMT är ett större parti än TPP, så gick den senares partiledare Ko Wen-je med på att ge KMT:s kandidat Hou Yu-ih ett “försprång” i form av att Hou skulle anses vinna de mätningar som ligger inom felmarginalen.
Dock hade de båda partiernas analytiker inte på förhand kommit överens om hur stor denna “felmarginal” egentligen skulle vara.
Den standardiserade felmarginalen i dessa sammanhang är 3 procent. KMT menade nu att Ko Wen-je i förra veckans förhandlingar gått med “plus/minus 3 procent” om resultatet, vilket alltså innebär 6 procent. TPP insisterade å sin sida på att överenskommelsen helt enkelt och utan krusiduller gällde 3 procent.
Detta kom att ha avgörande betydelse för tolkningen. För enligt KMT:s “felmarginal” vann den egna kandidaten fem av de sex analyserade mätningarna, medan resultatet enligt TPP:s maringal på 3 procent gav resultatet 3-3.
Se videon nedan för en kortare genomgång av detta krångel:
Det är värt att notera hur Hou Yu-ih inte vann en enda av de sex mätningarna som analyserades, medan Ko Wen-je till och med vann en av dem med över 8 procent. Det står därmed utom rimligt tvivel att Ko som presidentkandidat med Hou som vice dito vore det starkaste alternativet.
Men detta spelade alltså ingen roll, då de båda partierna hade sina egna och helt olika tolkningar som utgångspunkt.
Det spelade heller ingen längre roll huruvida Ko Wen-je verkligen visste att han för en dryg vecka hade gått med på “plus/minus tre”, eller om han varit medvetet tvetydig för att ha möjligheten att dra sig ur överenskommelsen när resultatet väl presenterades.
Oavsett vilket så föll vad som kallas det “blåvita samarbetet” - KMT: partifärg är blå och TPP:s dito är vit - samman, med ömsesidig misstänksamhet mellan de två lägren som följd.
Blå-vit träta och grön enighet
Samtidigt som oppositionen grälade på som bäst så visade regeringspartiet DPP - vars partifärg är grön - i veckan upp en föredömlig enighet. Detta då presidentkandidaten William Lai presenterade Hsiao Bi-khim som sin vicepresidentkandidat.
Hsiao - som även nämndes i förra veckans nyhetsbrev - bidrar med en internationell profil som Lai saknar. Hon är född i Japan, med en taiwanesisk far och en amerikansk mor.
Hsiao kom i veckan tillbaka till Taiwan från sin senaste position som Taiwans de facto ambassadör i Washington, där hon enligt snart sagt alla bedömare gjort ett utomordentligt arbete med att navigera ett alltmer splittrat amerikanskt politiskt landskap för att slå vakt om Taiwans intressen.
Jag hade i veckan möjlighet att gå på den presskonferens som anordnades med Hsiao Bi-khim efter att hon officiellt blivit videpresidentkandidat. Även om det hon sade inte innehöll någonting utöver partilinjen och det som William Lai tidigare gett uttryck för, så gav hon ett oerhört stabilt och klokt intryck genom att på kinesiska och engelska svara tydligt på de frågor som ställdes.
Se nedan en av bilderna från denna presskonferens, samt för underhållnings skull enbild från taiwanesisk tv från samma presskonferens där jag själv blev med i bild:
I sitt korta inledningstal sade Hsiao Bi-khim mycket riktigt att hon hoppades kunna bringa “erfarenhet, pragmatism och balans” till valkampanjen, och gjorde klart att hon kommer fortsätta försvara Taiwans demokrati och frihet.
Hon fick sedan bland annat frågor om de sanktioner hon två gånger utsatts för av Peking. Hon noterade syrligt att hon är långt ifrån ensam på denna lista, och framhöll att det enda alternativet är att fortsätta arbetet framåt samt fortsätta uppmana till förutsättningslös dialog med Kina.
För att få er ett intryck av Hsiao Bi-khim, se videon nedan där hon under presskonferensen i veckan svarade på frågor om just relationen med Kina:
I samband med utnämningen av Hsiao Bi-khim påpekade flera bedömare att hon inte bara åtnjuter stort förtroende i USA, utan även är mycket populär bland stora delar av den taiwanesiska befolkningen.
I och med utnämningen och sin i taiwanesisk politik mycket låga ålder 52 år, framstår det även sannolikt att hon kan ta över presidentposten efter William Lai om DPP fortsätter regera Taiwan.
Men för att stanna kvar i nuet så är det påtagligt att DPP:s kandidater valdes utan några större interna bråk eller konflikter. Hela partiet står bakom såväl Lai som Hsiao, vilket är en ovanligt enighet till och med för DPP.
Exempelvis utmanade Lai själv den sittande presidenten Tsai Ing-wen i partiets egna primärval inför förra presidentvalet 2020 - men förlorade varpå, Tsai utsåg honom till vicepresidentkandidat för att sluta de egna leden.
Denna gång var inte detta alltså inte nödvändigt. DPP går till synes till val som ett mer enat parti än någonsin.
Öppet bråk inför kamerorna
Trots fadäsen föregående helg så hade oppositionen inte grälat färdigt. Tvärtom så siktade de på ett nytt möte med ambitionen att komma överens förutsättningarna för att gå till val tillsammans innan eftermiddagen 24 november - alltså torsdag - som var deadline för att registrera alla slutgiltiga kandidaturer.
I detta syfte så bjöd KMT under onsdagen återigen in TPP:s partiledare Ko Wen-je till kontoret för expresidenten Ma Ying-jeous stiftelse, där den förra och sedermera misslyckade överenskommelsen ingicks.
Där satt Hou Yu-ih och Ma Ying-jeou tillsammans med KMT:s partiordförande i flera timmar och väntade på Ko Wen-je, som dock hade andra planer.
Ko Wen-je hade istället pratat ihop sig med Foxconns ordförande Terry Gou, den fjärde potentiella presidentkandidaten som ligger en bit efter de övriga men ändå har gjort sitt för att samla trupperna och avsätta regeringspartiet som han flera gånger uttryckt djup avsky för.
Gou meddelade KMT att han hyrt ett rum på Grand Hyatt där han tillsammans med Ko satt och väntade på Hou Yu-ih att komma dit och fortsätta förhandlingarna.
Förutsättningarna var dock knappast optimala. Ko hade efter den förra bataljen gjort klart dels att han inte kommer förhandla med tre personer från KMT samtidigt igen, dels att han ska köra sitt race som presidentkandidat för TPP till slutet.
Utsikterna försämrades ytterligare då Hou Yu-ih tog med sig Ma och Chu till Grand Hyatt med den tydliga ambitionen att övertyga Ko att ställa upp som vicepresidentkandidat för KMT.
Käbblet mellan de fem gamla männen började så fort de sågs. Hou, Ma och Chu från KMT tog sig till ett slags konferensrum där de fick sitta och vänta på Ko och Gou i omkring 20 minuter framför en samlad presskår. När dessa två sedan dök upp, var de uppenbart irriterade över att Hou inte kommit ensam - Gou sade att rummet han hyrt inte är stort nog för alla fem, och att de därför nu istället måste samtala öppet inför kamerorna.
Sedan bröt helvetet loss.
Den som vill gotta ner sig i alla detaljer kring debaclet som följde, kan antingen läsa artikeln med den talande rubriken “PAN-BLUE UNITY TICKET DISSOLVES SPECTACULARLY WITH TELEVISED SPAT BETWEEN CANDIDATES” i den lokala publikationen New Bloom, eller se delar av de nio timmar långa nyhetsinslaget från CTI News som liksom Taiwans övriga nyhetskanaler följde utvecklingen under hela onsdagen:
På grund av utrymmesskäl nöjer jag mig med att konstatera att samtalen inte alls gick vägen. Snarare lämnade alla parter Grand Hyatt ännu mer irriterade på varandra än tidigare. Märkliga ögonblick från förhandlingarna däremellan innefattar:
En icke välkommen Ma Ying-jeou avstår från att prata då han säger sig bara vara där i egenskap av observatör.
Hou Yu-hi läser inför kamerorna upp ett textmeddelande från Ko Wen-je om att Gou letar efter en väg ut ur sin presidentkampanj.
Ko blir förbannad på Hou för att han läser upp ett privat textemeddelande.
Terry Gou erbjuder sig lämna förhandlingarna förutsatt att de äger rum mellan KMT och TPP som partier.
Gou lämnar sedan rummet ändå, säger att han behöver gå på toaletten. Även de andra fyra lämnar tillfälligt, varefter alla förutom Gou kommer tillbaka för att fortsätta prata.
Gou kommer snart tillbaka, säger att tiden som rummet de sitter i är hyrt håller på att gå ut.
Eric Chu börjar återigen gräla om att de mätningar som analyserades veckan innan bör innebära att Ko ska rätta in sig i ledet bakom KMT:s kandidat.
KMT:s och Terry Gous talespersoner börja gräla och avbryta varandra.
Någon från TPP föreslår att de avsluta det hela genom frågestund med pressen - något som en synbart irriterad Ko Wen-je avfärdar.
Ko och Gou går av scenen, de tre vapendragarna från KMT lämnar även de efter några minuter, varpå Ko och Gou sedan återvänder för att tala med pressen själva.
Efter denna apokalyps var det redan kväll och en gemensam kandidatur mellan KMT och TPP framstod som mer avlägsen än någonsin tidigare. Samtidigt var deadline för registreringen alltså eftermiddagen därpå.
Den enda frågan som egentligen kvarstod var vad Terry Gou nu skulle göra - dra sig ur, ställa upp på egen hand eller kanske rentav tillsammans med Ko?
Det slutgiltiga startfältet
Som en förlängning av själva bråket så meddelade KMT och TPP att de dagen därpå officiellt skulle registrera sina respektive kandidater samtidigt, som för att försöka stjäla uppmärksamheten från varandra.
Hou Yu-ihs vicepresidentkandidat blir Jaw Shau-kong, en medieprofil som är känd för att vara “djupblå”, det vill säga tillhöra den del av KMT som vill se ännu närmare relationer med Kina och inte tvekar en sekund att beskriva Taiwan som en del av Kina.
Utnämningen av Jaw Shau-kong ses som ett grepp för att stoppa flykten av konservativa väljare till TPP. Det är också ett vis att tillmötesgå den äldre och mer Kinavänliga falangen av KMT, då Jaw till skillnad från Hou är “waishengren” vilket innebär att hans familj kom till Taiwan med Chiang Kai-shek på 1940-talet.
Ko Wen-je presenterade samtidigt Cynthia Wu, en 45 år ung parlamentariker som framför allt är känd för sin familjeförmögenhet. Hennes farfar grundade Shin Kong Group, ett av de största konglomeraten i Taiwan som blivit förmöget främst tack vare fastigheter och finansiell verksamhet.
Det blev alltså ingen gemensam kandidatur för Ko Wen-je och Terry Gou, som istället drog sig ur presidentvalet trots att han redan utsett en egen vicepresidentkandidat och dessutom samlat in en miljon namnunderskrifter för sin kampanj.
Spekulationer gör gällande att detta sker på grund av påtryckningar från Kina, som nyligen meddelade att Gou företag Foxconn utreds för “skattebrott” i landet. Peking vill nämligen se en samlad opposition, då en sådan har större möjlighet att få bort DPP från makten. Således är det heller inte otänkbart att påtryckningarna ligger bakom Gous försök att medla fram en gemensam kandidatur.
Men så blev det alltså inte. Istället går det gamla maktpartiet KMT ännu en gång till val med kandidater som vill se en politiskt union med Kina, medan det uttalade anti-etablissemangspartiet TPP går till val med den potentiella arvtagerskan till ett av landets största konglomerat som vicepresidentkandidat.
Nu kan man ju tycka att denna utveckling må innebära att valet redan är avgjort. DPP har ju stått över allt käbbel, och går dessutom till val med populära och enade kandidater som kompletterar varandra på ett utmärkt vis.
Men - som jag bland annat påpekade i Taiwan går till val #3 - så är överraskningar och snabba omställningar signifikant för taiwanesisk politik. Vidare ger de opinionsundersökningar som utförts i veckan vid handen att saken är allt annat än avgjord:
Lägg därtill Kinas uppenbara intresse av att påverka resultatet, och vi har närmare sju svettiga veckor kvar av kampanjande innan valet väl går av stapeln!
Men nu är startfältet i alla fall klart för vad som utan tvekan känns som inte bara det märkligaste utan även det viktigaste valet i Taiwan på mycket länge.
Tack för att ni läser!
// Jojje Olsson, redaktör för Kinamedia
Detta är den nionde upplagan i en artikelserie som Kinamedia nyhetsbrev publicerar i samband med Taiwans presidentval 13 januari i år. Ambitionen är att erbjuda Sveriges bästa bevakning av detta viktiga val.
Merparten av artiklarna i denna serie ligger bakom betalvägg. Vänligen överväg att bli betalande prenumerant för att fortsätta följa det taiwanesiska valet och stödja detta nyhetsbrev. Tack på förhand!